Att inse

Insåg precis just hur mycket jag hatar allt. Otroligt mycket hat, förskräckligt mycket hat.
Kändes skönt att få bli kallad marsvin imorses igen som gamla goa tider, och att ha någon brevid som ligger och stirrar när man öppnar ögonen..
Ska de äntligen bli som vanligt?
Eller, vad är det som får mig att tveka så mycket, kanske har jag en framtid... bara några timmar bort! Men vem orkar ta ett studielån? Var är min rika man?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0